Erja Uotila
Hej!
Jag är Erja Uotila från Vuokatti. Jag är 61 år. Jag jobbar som engelskalärare i gymnasiet, från och med augusti 2022 som deltidspensionär. Till min familj hör maken, tre vuxna barn och två små barnbarn.
I mitt fall konstaterades äggledarcancer våren 2021 i en rutingranskning. Som tur är önskade jag även ultraljudsundersökning, för den avslöjade tumören. Några symtom hade jag inte. Med en väldigt snabb tidtabell genomgick jag många olika undersökningar och bildtagningar och den stora operationen i Uleåborg gjordes just före midsommar. Med operationen fick man bort allt synligt och så fortsatte man ett halvår med cytostatika.
Cancern har hållits borta, ännu pågår bevacizumab-behandling fram till februari 2023. Jag var borta från arbetet ett helt läsår, först på sjukledighet och sedan på alterneringsledighet, eftersom jag ville ha tid för också annat än arbetslivet. Av samma orsak ansökte jag om deltidspensionsarrangemang före jag återvände till arbetet. Rädslan för cancerns förnyelse har fått mig att tänka om mina prioriteringar. Men under höstens gång har jag börjat känna mig mycket mer hoppfull och någon form av tillit till livet har återvänt.
Jag upplever mig ha fått mycket god vård i alla faser av min sjukdom. Men en sak som besvärar med den är dess lömskhet. Därför har jag talat om min berättelse för mina släktingar, vänner och bekanta, så att de inte låter bli att gå på rutinundersökningar. Om jag skulle ha lämnat och väntat på symtom vet jag inte hur länge det skulle ha tagit och hur långt cancern skulle ha hunnit sprida sig, då den redan nu hade spridit sig till tredje stadiet.
Jag går med i styrelseuppgiften med öppet sinne. Jag vet inte exakt vad som väntar mig, men tiden visar!
Erja Uotila, lärare