• Gysy sliderkuva1

Lymfödem

Lymfödem uppstår när lymfsystemet skadas lokalt till följd av exempelvis cancerbehandling, samt när dess transportkapacitet inte längre räcker till för att avlägsna vätske-, protein- och cellbelastningen i vävnaden. Symtom på perifert lymfödem inkluderar svullnad i armarna och benen, hudförändringar, smärta och obehag i armar eller benen, rörelsebegränsningar och svullnad som inte lämnar en grop vid tryck med fingret.

Svullnad i lymfan kan bero på kirurgiskt avlägsnande av gynekologisk cancer, eftersom varje operation mer eller mindre skadar lymfsystemet. Ju större operationen är, desto mer skadas lymfsystemet. Transportkapaciteten för lymfsystemet reduceras särskilt genom att lymfkörtlarna avlägsnas under canceroperationer. En undersökning av portvaktskörteln gör att lymfkörtlar inte behöver tas bort i onödan.

Lymfa turvotus

Om portvaktskörteln eller -körtlarna är rena kan de återstående lymfkörtlarna lämnas i fred. I detta fall är risken för att utveckla lymfödem ganska liten. Ett större antal lymfkörtlar tas bort om cancerceller finns i portvaktskörteln. En vaktpostundersökning utförs vanligtvis inte om cancerupptäckten är stor eller om det finns flera metastaser. I så fall avlägsnas ett större antal lymfkörtlar omedelbart.

Lymfödem kan bero på lokal strålbehandling. Strålterapi syftar till att förstöra cancerceller utan att skada friska vävnader. Specifikt riktad strålbehandling av lymfkörtlarna resulterar i deras fibroticisering, vilket minskar transportkapaciteten för lymfsystemet. Statistiken visar att strålbehandling märkbart ökar risken för lymfödem. Cytostatikabehandling kan också påfresta lymfsystemet. Som ett resultat kan belastningen på lymfsystemet bli för hög när cytostatikabehandling ges efter en canceroperation, i de fall där lymfsystemet redan är skadat.

Alla medel för cancerbehandling (kirurgi, strålbehandling, cytostatikabehandling) bör ändå användas vid behov, eftersom behandling av cancer är viktigare än bevarandet av lymfsystemet. Alla cancerpatienter drabbas heller inte av lymfödem, men för vissa patienter kan det dock vara en kronisk och progressiv sjukdom som påtagligt försämrar livskvaliteten.

Svullnaden begränsar patientens livskvalitet och ofta även arbets- och funktionsförmågan. Lymfödem utvecklas gradvis från ett asymptomatiskt stadium till ett irreversibelt tillstånd. Inledningsvis kan svullnaden försvinna genom att trycka på det med ett finger (då det lämnar en grop på huden), men gradvis ersätts vätskan av fett och bindväv. Lymfödem försämrar immunförsvaret och ökar risken för hud- och subkutana vävnadsinfektioner (t.ex. erysipelas). Återkommande infektioner skadar å sin sida lymfsystemet ytterligare.

I de flesta fall skadar behandlingen av genital cancer lymfsystemet på både vänster och höger sida. Det påföljande lymfödemet i de nedre extremiteterna förekommer vanligtvis i båda benen, men mycket sällan symmetriskt. Lymfödemet kan också vara helt ensidigt. I detta fall är den icke-svullnade sidan i en latensfas. Precis som med de övre extremiteterna är lymfödem i de nedre extremiteterna lättast att upptäcka i de perifera delarna, alltså vristerna och fötterna. Den kraftigaste svullnaden förekommer ofta på vaden. Det är skäl att söka behandling så snart de första symtomen uppkommer, när svullnaden fortfarande är mjuk och lindrig.

Lymfödem i genitalierna är i de flesta fall förknippat med lymfödem i de nedre extremiteterna och förekommer sällan separat. Svullnad i könsområdet kan leda till fysiska, sociala och sexuella problem. För att få de bästa resultaten är det därför mycket viktigt att inleda behandlingen så fort svullnaden uppkommer.

Behandling av lymfödem

Lymfödem som uppkommit som en följd av behandlingar för gynekologisk cancer behandlas vanligtvis med fysioterapi och kompressionsterapi med stödstrumpor. Lyckade konservativa behandlingar utförs på instanser som har den nödvändiga kompetensen för att behandla lymfödem. Att påbörja behandlingen i tid kan stoppa eller bromsa utvecklingen av lymfödem. Tillräcklig kompressionsterapi är hörnstenen i behandlingen. Traditionellt har lymfödem behandlats konservativt med manuell lymfatisk terapi, kompressionsstrumpor och -förband samt kompressionsterapi. Lymfatisk terapi och tryckbehandling kan med fördel användas i perioder. De förbättrar tillfälligt den lymfatiska cirkulationen och passar bäst som tilläggsterapi för kompressionsterapi. Tillräcklig kontinuerlig kompressionsterapi är grundläggande för all behandling.

Tränings- och rörelseterapi

Som självbehandling av lymfödem lönar det sig att motionera regelbundet enligt anvisningar från din fysioterapeut. Att aktivt röra på sig normalt, aktiverar muskelpumpning, vilket främjar både blodcirkulationen och den lymfatiska funktionen. Överdriven försiktighet och att inte röra på sig, försämrar muskelstyrka och ökar risken för ödem d.v.s. svullnad. Särskilt rekommenderas olika övningar i vatten; simning, vattengympa eller vattenlöpning. Trycket från vattnet är förvånansvärt högt, och därför utsätts de nedre extremiteter för ett effektivt tryck uppåt, särskilt vid vattengympa och vattenlöpning. En förutsättning för att träna i vatten är emellertid att huden är i gott skick. Andra rekommenderade träningsmetoder inkluderar promenader, stavgång, cykling och längdskidåkning. Vila mellan träningarna och ta tillräckligt med vilopauser under dem.

Under kemoterapi och/eller strålbehandling bör emellertid vatten- och gruppgymnastikträningar undvikas på grund av den ökade infektionsrisken. Under dessa behandlingar bör träningen alltid göras enligt eget mående. När du är trött är det viktigt att lyssna på kroppen och träningen skall ske i små mängder samt inom gränserna för vad du själv orkar.

Näring

Sträva efter att dagligen äta hälsosamt och mångsidigt, trots att behandlingarna orsakar aptitlöshet. Grönsaker, bär och fullkornsprodukter är att föredra. Se till att få tillräckligt med vila och sömn. Försök hitta ett sätt som passar just dig att hantera symtomen och smärtan som sjukdomen och behandlingarna medför. Gör saker du tycker om och klarar av i ditt dagliga liv. Enligt de senaste uppgifterna ökar risken för lymfödem om man är överviktig. Det finns ingen “lymfdiet”, men en hälsosam kost och viktkontroll minskar risken för att utveckla detta symtom. Viktminskning har också en positiv effekt på lymfödem som redan börjat.

Ät mat med låg salthalt för att förhindra svullnad och drick tillräckligt med vatten (ca 1½ – 2 l / dag).

Hudvård och skydd

I ett område där lymfsystemet störs försvagas kroppens immunsystem. Skador på huden leder därför lättare än vanligt till inflammation, vilket både belastar lymfsystemet och minskar ytterligare transportkapaciteten. Huden är en del av kroppens försvarssystem. Hudvård hjälper till att upprätthålla hudens egna försvar mot omvärlden och förhindrar därmed fortskridandet av lymfödem via infektioner. Endast en frisk och välmående hud klarar av sin uppgift. Huden i det svullna området är mycket känslig och bestrålad hud är ännu känsligare. Ta därför noga hand om huden och dess hygien.

Undvik skador och sår på huden i nedre extremiteterna på grund av infektionsrisken. Gå inte barfota utomhus och använd helst långbyxor när du rör dig i naturen. Använd gummihandskar vid trädgårdsarbete och renoveringsarbeten. Undvik insektsbett, husdjur som skrapar benen, olika bett och andra sår på den svullna extremiteten. Skydda din hud mot solen. Var också försiktig när du behandlar naglar och förhårdnader. Om det trots allt uppstår en skada eller ett sår, är det viktigt att desinficera såret eller hudskadan så fort som möjligt. Både bränn- och köldskador är skadliga för huden och dess skyddande funktion.

Sjukvårdsrelaterade injektioner bör undvikas i högriskområden där den lymfatiska funktionen är nedsatt. Infektionsrisken är låg på grund av de sterila nålarna, men det är ändå onödigt att ta risken. Undvik också tvättmedel och rengöringsmedel som kan vara allergiframkallande och ha en hudirriterande effekt. Att gå barfota i simhallar eller i andra offentliga utrymmen innebär en risk att utsättas för svampinfektion. Använd helst ljummet eller varmt vatten när du tvättar dig. För hett vatten kan torka ut huden och öka svullnaden.

Lägesvård

Undvik långvarigt och ensidigt arbete (t.ex. fönstertvätt, klippning av buskar, datorarbete). Undvik att sitta och stå under långa perioder; vid sittande får stolens kant inte trycka på lårens baksida. Håll den svullna armen eller benet i upphöjd position så ofta som möjligt, t.ex. med kuddar (ca 10 – 15 cm höjning). Undvik att sova i ett läge där vikten ligger på den svullna extremiteten.

Kläder

Klä dig i löst sittande kläder och föredra töjbara. Använd passande och rymliga skor som sitter bra på foten.

Bastu

Om du känner att värme förvärrar dina symtom, undvik att gå i bastun. Basta helst i mild värme eller håll dig till duschen när du tvättar dig. Du kan också skydda ditt ben eller din arm i bastun med en handduk som blötts i kallt vatten. Applicera dagligen bassalva från apoteket på huden i det svullna området. Då torkar huden inte ut så lätt och hålls mjukare och mer elastisk, vilket gör att den inte heller spricker så lätt.

Läs mer:
Syopapotilaat.fi – lymfödem
duodecimlehti.fi

• Tidig påbörjan av lymfatisk behandling kan stoppa eller bromsa fortskridningen av lymfödem.
• Lämplig kompressionsterapi är grundläggande för lymfterapi. Manuell lymfatisk terapi och förband kan också stödja behandlingen.
• Det är viktigt att också själv vårda lymfödem.

© Suomen Gynekologiset Syöpäpotilaat ry - Gynekologiska Cancerpatienterna i Finland rf | Webmaster Svenna Martens