Cancer i livmoderhalsen

Livmoderhalscancer uppstår oftast till följd av cellförändringar orsakade av papillomvirus i livmoderhalsens skivepitel respektive körtelceller. Förändringarna utvecklas långsamt och förstadier kan upptäckas med cellprov (Papa).
Varje år diagnostiseras ca 170 nya fall (Cancerregistret 2017) av livmoderhalscancer och den är den tredje vanligaste gynekologiska cancersjukdomen i Finland. I Finland har incidensen av livmoderhalscancer gått ned tack vare screeningundersökningarna, de gynekologiska cellprovsundersökningarna som infördes på 1960-talet. Därför diagnostiseras livmoderhalscancer i Finland oftast redan i ett tidigt skede. Val av behandling för livmoderhalscancer och patientens prognos beror på tumörens spridning, som anges med stadieindelning (FIGO).

Riskfaktorer

En infektion av papillomvirus (HPV) är den viktigaste riskfaktorn för livmoderhalscancer. Humant papillomvirus finns i över 90 % av tumörbiopsierna vid livmoderhalscancer. De flesta människorna smittas av papillomvirus någon gång under sitt liv, men hos merparten läker infektionen utan att orsaka förändringar.

Papillomviruset sprids i huvudsak via sexuellt umgänge. Papillomvirusinfektionen behöver dock även andra faktorer som ökar risken för livmoderhalscancer såsom rökning, att man började ha samlag i ung ålder och att man har haft många sexpartners.

Papillomvirusinfektioner kan förebyggas med HPV-vaccinet som har bäst effekt när vaccinet tas innan man börjar regelbundet ha sexuellt umgänge. HPV-vaccinet ingår i idag i det nationella vaccinationsprogrammet och ges till flickor i årskurs 6. Forskning i andra länder har visat att vaccinerade pojkar ytterligare har minskat sjukdomsfallen. I Finland är det meningen att även pojkar skall få HPV-vaccinet enligt det nationella vaccinationsprogrammet. Också att regelbundet ta cellprov skyddar mot livmoderhalscancer. Genom befolkningsbaserad screening kan man förebygga över 80 % av livmoderhalscancerfallen och dödsfallen till följd av sjukdomen. Genom att behandla cellförändringar som upptäcks i cellprovet kan man i 95-99 procent av fallen förhindra att förstadierna utvecklas till livmoderhalscancer.

Riskfaktorer: inflammation förorsakad av Papillomaviruset är den främsta riksfaktorn. Rökning utgör en riskfaktor för livmoderhalscancer och förstadier till livmoderhalscancer.

Symtom: blodiga flytningar mellan menstruationerna, blödningar efter samlag eller illaluktande flytningar. Sena symtom kan vara smärtor i nedre buken eller ryggen, svullnad i de nedre extremiteterna och trötthet.

Behandling: beror på cancerns spridning och patientens allmäntillstånd. Cancer i ett tidigt stadium behandlas med operation, och vid behov även strålning, cytostatika eller både och.

I screeningen kan man använda cellprov eller bestämning av högriskpapillomvirus (hrHPV). Högriskpapillomvirus är starkt associerade med skivepitelcancer och dess förstadier.

Rökning och livmoderhalscancer

Rökning är en fristående riskfaktor för livmoderhalscancer och dess förstadier. Att sluta röka minskar risken för att få ett svårt förstadium till livmoderhalscancer eller livmoderhalscancer. Rökning ökar riskerna i samband med både operationsbehandlingen och strålbehandlingen. Rökning försämrar även prognosen efter att livmoderhalscancern har behandlats och ökar risken för återfall. Det lönar sig alltid att sluta röka!

Undersökningar

Om Papaprovet visar på cellförändringar i livmoderhalsen, görs fortsatta undersökningar med kolposkopi, en mikroskopisk undersökning av livmodermunnen och samtidigt tas vävnadsprov. Spridningen av livmoderhalscancer undersöks genom magnetröntgen och vid behov görs datortomografiundersökning och PET-TT undersökning av hela kroppen.

Symtom

Symtom på livmoderhalscancer är blodiga flytningar utöver menstruationen, blodiga flytningar efter samlag eller illaluktande flytningar. När livmoderhalscancer framskrider kan symtomen inkludera smärtor i bukens nedre del och i ryggen, svullnad i benen och trötthet. Oftast är livmoderhalscancer symtomfri och ses enbart som cellförändringar i Papa-provet.

Behandling av livmoderhalscancer

Behandlingen av livmoderhalscancer avgörs utifrån sjukdomens spridning och patientens allmäntillstånd.
I ett tidigt skede, när cancern är begränsad till livmoderhalsen, behandlas den oftast med operation som vid behov, beroende på återfallsrisken, kompletteras med strålbehandling, cytostatika eller en kombination av dessa, kemostrålbehandling. Om operationsbehandling inte kan användas, får man lika goda resultat med strålbehandling i de fall där cancern är begränsad till livmoderhalsen. Vid längre framskriden sjukdom ges strålbehandling och cytostatika, om operation inte är möjlig.

Behandling av tidigt upptäckt livmoderhalscancer

Mikroskopiskt, tidigt upptäckt cancer kan behandlas genom att avlägsna området med förändringar genom en konisering/el-slinga. Om tumörens storlek är liten och man inte misstänker spridning, kan livmoderhalsen och intilliggande vävnad avlägsnas så att man behåller livmoderkroppen och därmed möjligheten att få barn.

Operation av livmoderhalscancer

Vid en sedvanlig operation av livmoderhalscancer avlägsnar man livmodern, slidans övre del, lymfkörtlarna i bäckenet och äggstockarna. Hos unga kvinnor kan man i vissa fall behålla äggstockarna. Operationen görs oftast som robotassisterad titthålsoperation eller en traditionell titthålsoperation. I sällsynta fall är också öppen operation möjlig. I samband med operationen kontrollerar man om det finns metastaser i lymfkörtlarna genom att undersöka portvaktskörteln.

Behandling av livmoderhalscancer med lokal spridning

Om cancern har spridit sig från livmoderhalsen till omgivande vävnad eller till lokala lymfkörtlar i bäckenets område är operationsbehandling inte längre möjligt. Då ges behandling som kemostrålbehandling, alltså en kombination med strålbehandling och cytostatika, som varar fem veckor. Direkt efter att denna behandling är avslutad fortsätter man med inre strålbehandling i hög dos (brakyterapi) lokalt på kvarvarande tumörrester i livmoderhalsen och runtomkring. Strålbehandlingsplanen är alltid baserad på en magnetröntgenundersökning. I de fall när man uppnår de för tumörområdet rekommenderas stråldoserna, uppnås lokal kontroll hos 90 % av patienterna.

Behandling av metastaserad livmoderhalscancer

Om man upptäcker mycket metastaser i lymfkörtlarnas område, de inre organen eller i skelettet, är botande behandling i praktiken inte längre möjlig. Då använder man vanligtvis cisplatinbaserad cytostatikabehandling till vilken man kan kombinera paklitaxel, topotecan eller gemicitabin. I vissa situationer kan cytostatikabehandling kombineras med bevacizumab-behandling som hämmar tillväxten av blodkärl. Cisplatin kan även ersättas med karboplatin. Lokala symtom som orsakas av metastaser, t.ex. smärta i skelettet eller hjärnsymtom, kan lindras genom några behandlingar med cytostatika eller med strålbehandling.

Behandling vid återfall av cancer i livmoderhalsen

Vid återfall i livmoderhalscancer beror behandlingen på vilken behandling som givits vid den första diagnosen och på var recidivet ligger. Recidiv hos en patient som opererats kan behandlas med strålbehandling. Recidivet kan även behandlas med samma cytostatika som spridd livmoderhalscancer. I vissa situationer kan man överväga operation för tömning av bäckenet om det är fråga om lokalt återfall efter operationen eller strålbehandling.