• Gysy sliderkuva1

Vulvacancer

eri syöpämuotojen värinauhat

Vulvacancer är en relativt sällsynt cancerform, men under de senaste årtionden har den blivit vanligare i Finland samt i andra västländer. Idag konstateras ca 100 nya fall i året (Cancerregistret 2017). Två tredjedelar av patienterna är över 65 år, men i takt med att HPV-infektionerna blivit vanligare är ca 10 % av patienterna under 40-år gamla.

Riskfaktorer

Risken för vulvacancer ökar med åldern. Rökning, sjukdomar i yttre könsorganen såsom lichen sclerosus och HPV-infektion i genitalområdet ökar risken.
Åldern är en riskfaktor för vulvacancer precis som för många andra cancerformer. Nästan 70% av kvinnorna som får en vulvacancerdiagnos är över 65 år. Befolkningens åldrande ökar antalet cancerfall, men de mekanismer som leder till en ökad risk med åldern är ändå i huvudsak okända.

keltainen koivunlehti

Rökning och i synnerhet rökning i kombination med en HPV-infektion ökar risken för vulvacancer. Ökningen av denna risk ser ut att realiseras framför allt hos unga vulvacancerpatienter, varav många haft tidigare cellförändringar i livmoderhalskanalen.

Andra tillstånd som ökar risken för vulvacancer är olika hudsjukdomar i de yttre könsorganen; dystrofier, vulviter och i synnerhet LS (lichen sclerosus). I ca 4 % av lichen sclerosus-fynden sker utveckling till cancer på 12 år.

Riskfaktorer: risk för insjuknande ökar med åldern, rökning ökar risken, hudsjukdomar i yttre genitalier och HPV-infektion.

Symtom: fortgående klåda, sveda, flytningar, blödningar, sveda vid urinering eller sårigheter vid vulvan.

Behandling: operation planeras individuellt.

I de yttre genitalierna förekommer även sk. förstadier till cancer, varav en del har ett samband med HPV-infektion och en del med hudsjukdomar så som lichen sklerosus. Diagnostiseringen, behandlingen och uppföljningen av dessa tillstånd sker vid gynekologiska polikliniken.

Symtom

Utdragen klåda, sveda, flytningar, blodiga flytningar, sveda vid urinering eller sår i de yttre genitalierna är symtom på vulvacancer.

Undersökningar

Kronisk klåda (45%), sveda, sår som inte läker (14%), blodiga flytningar och förstorade lymfkörtlar i ljumsken är de vanligaste symtomen på vulvacancer. Diagnosen baserar sig alltid på mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Klåda i yttre genitalierna är det vanligaste symtomet på vulvacancer. Symtomens svårighetsgrad kan variera i perioder och ofta har symtomet behandlats med dåliga resultat till exempel med medicin mot svampinfektion eller så har man tolkat att orsaken kan vara torr hud. För att undvika att diagnosen fördröjs är det viktigt att komma ihåg risken för vulvacancer. Smärta, svårigheter att urinera och t.ex. blod vid avföring är ett tecken på att sjukdomen spridit sig till närliggande organ.
Diagnosen baserar sig på mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov från det misstänkta området. Vävnadsprovet skall tas på djupet och från hela förändringen. Vävnadsprovet kan tas på primärhälsovården, arbetshälsovården eller hos privatläkaren. Om biopsisvaret är en malign tumör ska patienten få remiss för fortsatt vård till enheten för gynekologiska cancerpatienter. Remiss behövs även när man inte upptäcker cancer, men symtomen är svåra och har fortsatt en längre tid.

Behandling

Operationen planeras individuellt utifrån tumörens storlek och spridning, ofta används undersökning av portvaktslymfkörteln.
Grunden för behandlingen av vulvacancer är operation. Idag har man frångått tidigare operationsteknik och numera planeras operationsbehandlingen mera individuellt, utan att för den skull kompromissa med behandlingsresultaten. Mycket tidigt upptäckta tumörer kan behandlas genom att tumören avlägsnas lokalt, men eftersom vulvacancer sprids via lymfkörtlarna måste man i samband med operationen ofta även undersöka tillståndet i lymfkörtlarna i ljumsken/ljumskarna. Lymfkörtlarnas tillstånd utreds antingen genom att undersöka den sk. portvaktskörteln eller genom att avlägsna lymfkörtlarna i ljumskarna.
Vid stora tumörer eller tumörer som ligger nära urinröret eller ändtarmsöppningen måste man ofta använda plastikkirurgiska transplantationer s.k. lambåer. Vid mycket stora tumörer eller tumörer som växer in i närliggande organ måste man ibland operera bort urinröret, urinblåsan eller ändtarmen. Dessa operationer görs i samarbete med gynekolog, urolog, tarmkirurg och plastikkirurg.
Den vanligaste komplikationen i samband med operation av de yttre könsorganen är att operationssåret infekteras och öppnar sig. Denna risk kan minimeras genom att tillfälligt använda stomi för avföring, framför allt om tumören ligger nära ändtarmsöppningen. En sådan sk. skyddande stomi kan vanligtvis tas bort efter ca tre månader.
Efter operationen återhämtar sig patienten vanligtvis några dagar vid den opererande enheten. Läkandet av operationssåret följs upp på polikliniken med 1-2 veckors mellanrum. För att säkerställa läkningen av operationssåret som går hela vägen till urinrörets mynning använder man ofta urinkateter under 1-2- veckor. Om såret har behövts slutas med stora plastikkirurgiska lambåer, får patienten ”sittförbud” i upp till sex veckor. För patienter där man varit tvungen att operera bor lymfkörtlarna, utvecklas ganska ofta bestående svullnader i benen.

Övrig behandling

Strålbehandling och cytostatika kan användas både för sig och kombinerade (kemostrålbehandling). Vid behandling av återfall bestäms behandlingsriktlinjerna från fall till fall.
Kemostrålbehandling betyder strålbehandling som sedan effektiveras med cytostatika. Strålbehandlingen ges i de yttre könsorganen och ljumskarnas område efter operationen, om man upptäcker lymfkörtelmetastaser i ljumsken/ljumskarna eller om marginalen med frisk vävnad som åstadkommits vid operationerna saknas eller är mycket liten. Strålbehandling används även i situationer där man anser att operationsbehandlingen inte är möjlig eller om tumören recidiverar och strålbehandling inte har använts efter operationsbehandlingen.
En sällsynt form av kemostrålbehandling är en situation där man försöker minska en tumör med stor lokal spridning för att kunna operera den.
Cytostatika har bara liten effekt vid vulvacancer och kommer på fråga endast om sjukdomen recidiverar eller i en situation där andra behandlingsformer inte är gångbara på grund av en omfattande spridning (fjärrmetastasering).

© Suomen Gynekologiset Syöpäpotilaat ry - Gynekologiska Cancerpatienterna i Finland rf | Webmaster Svenna Martens